Det övergripande målet har varit att begränsa den totala konsumtionen. Viktiga inslag i denna politik har varit en begränsad tillgång till alkohol och höga priser. För att uppnå detta har man strävat efter att genom statliga monopol begränsa privata vinstintressen när det gäller produktion, import, export, distribution och detaljförsäljning av alkohol. Den starka statliga styrningen tillsammans med höga skatter bidrar givetvis till ideologiska spänningar kring alkoholpolitiken. Detta har till en del kunnat motverkas genom ett ”vetenskapliggörande” av politiken med totalkonsumtionsmodellen som en mycket viktig komponent.

Under 1900-talets sista årtionden har mycket hänt på det alkoholpolitiska fältet. Totalkonsumtionsmodellen har ifrågasatts från flera håll. Inom alkoholforskningen har det hävdats att dryckesmönster kan vara lika viktiga som totalkonsumtionen. Rön enligt vilka måttligt intag av alkohol är bra för hälsan har också presenterats. Inom vård och behandling har Anonyma Alkoholister haft stort inflytande med sin sjukdomssyn, vilken åtminstone i viss mån begränsar legitimiteten för generella restriktioner. Ideologiska argument såsom att generella restriktioner omyndigförklarar medborgarna är i sig inte nya, men de har fått ett nytt uppsving i en nyliberal tid och genom den fokusering på friheter som skett i EU-debatten. Utöver de utmaningar som skett från teoretiska och ideologiska utgångspunkter, har även frågan om den praktiska möjligheten att föra en nationell politik i ett globaliserat världssamhälle aktualiserats Det framgår här tydligt att den svenska alkoholpolitiken utformas i ett spänningsfält där olika aktörer har olika intressen, vilka inte går att neutralisera genom att hävda att alkoholpolitiken bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Medlemskapet i EU har med andra ord aktualiserat nya begränsningar för en nationell alkoholpolitik. Förändrade införselregler antas leda till en ökad legal införsel av alkohol, som kommer att påverka dryckesmönstren. Det har dessutom hävdats, att den ökade trafiken mellan länderna i kombination med minskade kontrollmöjligheter skulle öka smugglingen

(Källa: Kalle Tryggvesson & Börje Olssons artikel “Dryckespolitik eller politisk dryck?” i Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 1/2002 )