Det danska kolonistyret införde år 1782 ett förbud mot att sälja eller ge alkohol till den grönländska befolkningen. Med tiden blev förbudet dock mindre strikt och år 1954 blev alkohol helt tillåtet för den västgrönländska befolkningen.

År 1960 var den gemnomsnittliga alkoholkonsumtionen på Grönland 6 liter ren alkohol per invånare över 14 år. Konsumtionen ökade dock kraftigt under 1960-talet och Landsrådet tillsatte därför en nykterhetskommission som hade som uppgift att undersöka problemets omfång och konsekvenser. I sitt slutbetänkande 1971 kostaterade nykterhetskommissionen att 37 % av alla hushåll blev registrerade som storförbrukare av alkohol eller led av alkoholism.

År 1974 hade alkoholkonsumtionen stigit till 19 liter ren alkohol per invånare, men sjönk till cirka 9 liter per år under perioden 1979-1982 tack vare en landsomfattande ransonering. Efter att ransoneringen upphörde steg införseln av alkohol till Grönland och konsumtionen toppades år 1987 med 22 liter ren alkohol per invånare.

Den första egentliga alkohollagstiftningen antogs år 1973 och sedan dess har man försökt påverka alkoholinförseln och konsumtionen genom en rad lagändringar som har siktat på:

- Ransonering (lokala förbud, begränsningar av alkoholhaltiga drycker o.s.v.).

- Skapande av riktlinjer för beviljande och fråntagande av alkoholtillstånd.

- Att begränsa tiden för försäljning och servering av alkohol.

- Att förbjuda hembränt.