Det finns dokument från 1700-talet som visar på att alkoholbruket på Island redan då var ganska omfattande. Efter en uppmaning från den danska kungen började präster och biskopar predika om alkoholens skador, och 1872 realiserades de första skatterna på alkohol. Efter en folkomröstning 1908 infördes det på kort tid en ny alkohollag, importförbud och säljstopp för alkohol. Detta betyder att Island var det första landet i världen som infört totalförbud på alkohol. 1922 trädde en ny lag i kraft som statuerade att ett alkoholmonopol skulle grundas men inte före 1935 upphävdes totalförbudet.

Islands beskattar alkohol högt vilket betyder att priserna är höga. Island har även infört 20 års åldersgräns på köp och utskänkning av alkohol, vilket har lett till att Islänningarna dricker minst i hela norden. Enligt en rapport från THL maj 2009 är den registrerade konsumtionen 6 liter ren sprit per invånare och år och den oregistrerade 0,5 liter ren sprit per invånare och år. Traditionellt har det druckits mest starksprit på Island men den har de senaste åren fått ge vika för öl och vin som blivit allt populärare.

De senaste åren har krav på liberalisering av alkoholpolitiken framkommit. Bland annat har det föreslagit att åldersgränsen bör sänkas till 18 år och att öl och vin skall få börja säljas i mataffärer med motivet att tillgängligheten bör motsvara den i grannländerna.

Lýðheilsustöð (Public Health Insititute of Iceland) har skött om planläggningen av alkoholpolitiken och bekämpning av alkoholrelaterade problem sedan 2003.