Geirsson studerade bland annat om professionella inom primärvården utbildats för att behandla alkoholfrågor. Ca hälften av distriktsläkare och sköterskor hade fått extra utbildning om alkohol i och med Riskbruksprojektets rekommendationer, men utbildningen verkar inte avspeglas i vårdsituationer; en stor majoritet av patienterna har inte upplevt att de i vårdsituationer fått frågor om sin alkoholkonsumtion.

Geirsson undersökte även genusperspektivet gällande samtal om alkohol. Han kunde konstatera att män med ett riskfyllt alkoholbruk ofta uppmuntrades att minska sitt drickande, emedan kvinnor i samma situation uppmuntrades att helt sluta dricka. Också läkarens egna alkoholvanor verkade påverka villigheten att tala om patienters alkoholvanor. Dessutom korrelerade läkares egen alkoholkonsumtion med deras uppfattning om hur mycket alkohol innebär ett skadligt alkoholbruk; läkare som dricker mera själv, tolererar också högre alkoholkonsumtion hos patienter.

I det stora hela, menar Geirsson att temat alkohol fortfarande är tabubelagt och skamfullt i vården, trots att Riskbruksprojektet tidigare uppfattats som mycket framgångsrikt i att underlätta alkoholfrågor.

Läs mera